Och där landande den sista färgklicken på paletten. Röd, gul och blå. Konstnären ska precis fatta tag om penseln och börja måla när telefonen ringer. ”Det här kommer bli ett långt samtal”, suckar han högt innan han lämnar rummet för att svara.

”Hörde ni? Ett långt samtal.” Det är den blå färgklicken som pratar. ”Nu har vi vår chans! Jag ser hellre världen än blir en del av den här tavlan. Ska ni med på äventyr?”

De andra färgerna har inte svarat men den blå färgklicken tänker inte vänta. Det är bäst att ge sig av innan färgen stelnar, för då är det försent. Då sitter man fast i paletten konstaterar den blå färgklicken tyst. Försiktigt lyfter den på huvudet. Det går ganska lätt. Fötterna och benen likaså. Det är lite värre med skuldrorna som fastnat mot paletten. Men den blå färgklicken tar
sats. Tur att jag är stark tänker den, innan den står på fötterna och tar ett par stapplande steg på paletten.

Då hörs en svag viskning. ”Jag ska med.” Det är den gula färgklicken som äntligen bestämt sig. ”Åh vad kul!”, säger den blå färgklicken och tar tag i något som kan likna den gulas smala arm och rycker till. Efter tre ryck far den gula färgklicken upp och rakt in i den blå färgklickens famn. När deras färger blandas trillar det små gröna stänk mot paletten. Färgklickarna skrattar! Det är häftigt när deras färger blandas.

”Vad heter du?”, frågar den gula färgen som själv liknar en yvig prick. ”Jag skulle nog vilja bli kallad Klicken säger den blå färgen. ”Då borde jag nog heta Pricken”, konstaterar den gula färgpricken som känner sig rund som en prick.n”Och jag, vad heter jag då?”, hörs en tydlig röst från andra sidan av paletten. Pricken och Klicken pratar så mycket att de nästan glömt att det finns ytterligare en färg kvar, den röda. Den röda liknar något långsmalt. När man backar ser det mest ut som en droppe. ”Vad sägs om färgdroppen?”, frågar Pricken. ”Det är för långt”, svarar den röda. ”Okej, Droppen. Vill du heta Droppen?”, säger Klicken. Droppen ska precis nicka till svars när den känner att den knappt kan röra sig. Klicken och Pricken börjar genast  dra i Droppen. Det är stelt och lite tungt. Men då får Pricken en idé. Bredvid paletten står ett glas med vatten som konstnären brukar använda för att göra färgen lösare. Om man skvätter lite vatten på Droppen kanske det går lättare. Pricken hoppar upp på kanten av glaset och skvätter vatten mot Droppen.

Klicken och Pricken sliter i Droppen och med ett sista ryck står Droppen på fötterna och gör en snurr på paletten. Det bildats små stänk av orange och lila. Undrar var de kommer från? Mer hinner inte Droppen tänka, innan de hör hur konstnären är på väg att avsluta sitt samtal. Med ängslan i blicken tittar Droppen på Klicken och Pricken som också förstår att det är bråttom. Klicken nickar mot en gammal byrå. ”Vi gömmer oss under den. Skynda er!”

Samtidigt som Klicken, Pricken och Droppen gömt under byrån ser de konstnärens fot ta ett steg över tröskeln. ”Äntligen ska jag måla, men tryckte jag inte ut färg innan jag tog samtalet?” säger han högt. Klicken, Pricken och Droppen hör hur han kliar sig i huvudet innan han skruvar av korken på tuben och klickar ut lite ny färg på paletten.

”Tänk att världen väntar på oss. Vad vill ni göra?”, viskar Klicken till de andra.”Jag vill gå på upptäcksfärd och se mig omkring. Men för att kunna göra det måste jag nog bli stark och snabb”, säger Droppen. ”Jag skulle vilja lära mig läsa och skriva. Men för att kunna göra det måste jag nog bli mer fingerfärdig”, säger Klicken och tittar ner på sina stora händer. ”Jag vill göra experiment, springa fort, känna hjärtat slå, känna dofter och uppleva nya smaker. Jag kan faktiskt inte bestämma mig, jag vill upptäcka allt”, utropar Pricken som verkar vara pricksäker på att man kan lära sig allt som verkar spännande och roligt! 

Välj någon av Klicken med vänners äventyr och häng med. Det finns fler övningar under inspiration.